With the series ”l'autre, c'est moi” (I am the other), I wonder about judgement, preconceived ideas and guilt. I hate the feeling, but can't stop it.
A short story I wrote to illustrate this feeling:
Ett år innan jag skulle bli klar med min universitetsutbildning sa jag högt och stolt: jag kommer aldrig att jobba på ett ställe som krävs att man ska klä sig med en kostym. Jag är ingen pingvin och vägrar låta utseendefixerade normer tvinga mig kvävas med en slips.
Sen jobbade jag i kostym i 15 år. Jag jar lärt mig gilla det, hata det, strejka och sluta stryka, njuta av att se ut smart, skämmas över arrogansen som luktar dyra kavajen.
Jag skulle aldrig gifta mig. Åtminstone inte religöst, herregud.
Inte äga en bil. Inte ha en stor tv. Inte låta mitt barn äta godis. Inte sitta på en arena och se på fotboll. Osv.
Allt det här med mera var för “dem andra”.
Allt det här blev för mig med.
Det är ju spännande med motsägelsefulla människor. Finns det något mer intressant än att ändra sig. Testa, inse, det här var inte så farligt. Jag tittar på andra och försöker definiera mig, min personlighet, mitt beteende. Jag tittar på andra och plockar. Jag tittar på andra och dömer. Först helt oskyldigt men lika mycket idiotiskt. Sen med skuld och dåligt samvete.
Tills jag blev tillräckligt mogen för att fatta. Jag är den andra.
A short story I wrote to illustrate this feeling:
Ett år innan jag skulle bli klar med min universitetsutbildning sa jag högt och stolt: jag kommer aldrig att jobba på ett ställe som krävs att man ska klä sig med en kostym. Jag är ingen pingvin och vägrar låta utseendefixerade normer tvinga mig kvävas med en slips.
Sen jobbade jag i kostym i 15 år. Jag jar lärt mig gilla det, hata det, strejka och sluta stryka, njuta av att se ut smart, skämmas över arrogansen som luktar dyra kavajen.
Jag skulle aldrig gifta mig. Åtminstone inte religöst, herregud.
Inte äga en bil. Inte ha en stor tv. Inte låta mitt barn äta godis. Inte sitta på en arena och se på fotboll. Osv.
Allt det här med mera var för “dem andra”.
Allt det här blev för mig med.
Det är ju spännande med motsägelsefulla människor. Finns det något mer intressant än att ändra sig. Testa, inse, det här var inte så farligt. Jag tittar på andra och försöker definiera mig, min personlighet, mitt beteende. Jag tittar på andra och plockar. Jag tittar på andra och dömer. Först helt oskyldigt men lika mycket idiotiskt. Sen med skuld och dåligt samvete.
Tills jag blev tillräckligt mogen för att fatta. Jag är den andra.